Könsroller

Jag har läst en hel del om normer och om feminism, både som en del i utbildningen och av personligt intresse. Dagens fråga är "Vad är maskulint" och "Vad är feminint". Man skulle kunna tro att det är två frågor, men som min litteratur säger mig: Du kan inte peka på en egenskap utan att kontrastera den mot en annan egenskap. Jag kommer i texten använda maskulint om de konstruktioner som gör män, och feminint om de konstruktioner som gör kvinnor. Manligt och kvinnligt blir då en fråga om biologi, saker man ÄR (eller möjligen gör som ett led i något man ÄR), där maskulint och feminint är saker man GÖR.
Jag är uppfostrad primärt av personen som födde mig. Den personen borrar i väggar, städar, dyker med tuber, lagar mat, för befäl över stora fartyg, tvättar och fattar livsavgörande beslut i sjukvården. När jag var i 7-8årsåldern insåg jag plötsligt en dag att jag och min "bonuspappa" delade en egenskap jag inte delade med "mamma". Vi var män. Det genererade mycken uppsluppenhet. I 10 minuter. Sen tog verkligheten vid igen och vi fortsatte kakla, bonuspappan och jag.

Det var alltså inte förrän då jag reflekterat över att jag inte var likadan som min "mamma". Och det formade inte mitt sätt att tänka särdeles därefter heller. Något väldigt konstigt har nämligen framträtt i mina samtal med "feminister", och i mitt läsande av litteratur. Jag delar inte den verklighetsbeskrivning som verkar vara den rådande, och som sätter politikernas dagordning. Jag läser om hur hemska män är, och om hur vi måste lära oss att ta hand om kvinnorna. För mig låter det som att vi ska gå tillbaka till medeltiden, dra på oss rustningar och skydda möerna från... andra riddare.
Det som, mer specifikt, går så snett är när jag läser om hur "män" är. För jag är inte sådan. Och nu kommer den biten som är riktigt konstig: Jag har aldrig umgåtts med män som är sådana. Jag har heller aldrig känt ett tryck att bli sådan. Där jag kommer ifrån sa ingen någonsin "det är OK att XY slåss, för han är kille". Skulle aldrig ha kommit på fråga. En person som slåss är inte en kille, utan en idiot eller en hjälte (beroende på situation). Om personen råkar ha snopp eller snippa finns inte med i den ekvationen. Däremot kommer jag från en kultur där man tydligt klargjort att det är de starkas roll att försvara de svagare. Det kan tolkas som att det handlar om att män ska skydda kvinnor, men det var inte så det presenterades för mig, jag har slagits för att rädda folk flera gånger, de jag räddat har uteslutande varit "killar".

En stor inspiration i min barndom, förutom "mamma" var Spindelmannen, Peter Parker. Han är supermaskulin, han är ju en superhjälte och jättestark. Och han är högskoleutbildad (biokemist). Han jobbar, tar hand om personen som uppfostrade honom och bildar familj med någon han är kär i.
Låt oss dissekera de maskulina dragen här. Peter Parker är "man". Visst. Varför då?
Superhjälte. Nej. Det finns det av alla varianter, alla är inte ens människor eller har kön till att börja med.
Superstark! Nej. Igen, alla varianter.
Högskoleutbildad! Nej... "kvinnor" är i majoritet där, så om en MAN görs av utbildning verkar vi producera många kvinnor som är män.
Att jobba, ta hand om åldrade släktingar man känner sig skyldig något eller bilda familj då? Nej det låter ju inte direkt maskulint (särskiljt från feminint alltså).
Så vi kan konstatera att Peter Parker antingen är feminin eller ganska neutral. Möjligen ett exempel på en heteronorm, men det är också det lite orättvist, ingen säger någonsin att det inte kunde ha blivit annorlunda, men om Peter Parker råkar vara kär i en person med snippa kan vi knappast kräva att de ska hålla sig ifrån varandra. Frågan är ju inte så mycket vad personen gör som vad personen tycker om vad andra gör. Och Peter Parker har inte sedan jag började läsa uttalat sig negativt om personer med annan sexualitet.

Min "mamma" då? Måste ju vara feminin! Högskoleutbildad, skepparexamen, dykarcertifikat, specialistsjuksköterska, avdelningschef. Det enda jag inte sett är bilmek (avancerat bilmek alltså), men det har jag aldrig sett någon göra, någonsin. "Mamma" skruvade isär saker som behövde lagas, programmerade min dator och ordnade internet på den tiden man ringde upp Ztvs server i Stockholm och chattade i livetv.

Jag tror att de flesta börjar förstå vart jag vill komma- I min värld finns det inte saker som är maskulina och feminina, det finns saker JAG är bra på eller gör, och saker DU är bra på eller gör. Det hade aldrig fallit mig in att någon en dag skulle berätta för mig att samhället ställer krav på att jag ska begå våldsbrott, eller att jag inte ska ta folk på allvar för att de har snippa. Döm av min förvåning när feministerna berättade för mig att min önskan om att våldta folk, att inte plugga vidare, att meka med bilar och att stå upp när jag kissar var en effekt av samhället. Det var inte förrän någon frågade mig om jag identifierade mig som "man" som jag insåg att... nej Jag identifierar mig som "Mig". Man är en etikett jag tror att andra sätter på mig, själv har jag ingen nytta av den. Om jag inte tror att JAG ändras av att jag kallar mig man, kvinna, något mitt emellan, inget av det, så blir ju etiketten meningslös. Jag måste tro att det står för något, annars gör det inte det. Som placebo.

Så här sitter jag. Som barn var mina favoritfärger rosa guld och glitter (silver). Idag har jag passerat 30 och rosa byttes mot lila, som är den nya "tjejfärgen" nu när alla "killar" bär rosa. Jag sitter ner när jag kissar, jag kan borra i väggar, löda saker, har inte våldtagit något men däremot snart gjort 12 år på högskolan. Och jag inser att jag inte har sett "riktiga män" annat än på film. Inte ens böckerna jag läser brukar ha "riktiga män". Och filmerna har inte vad jag skulle kalla "riktiga män", de har empatistörda personer av båda könen.

Så nu har jag ett dilemma. Jag känner inga "riktiga män" enligt "feministerna". Så var ska JAG lära mig att göra allt det som "kvinnor" inte kan göra för att de har snippa?
Eller så kan man vända på det, och fundera på var alla dessa "riktiga män" befinner sig. Jag har träffat stolpskott (mängder av dem) men det verkar som att "korkad" har en betydande brist på intresse för personens genitalier, det verkar så att säga drabba rätt lika.