Våldtäkt. Varför kan man inte döma?!

Först vill jag passa på att säga följande:
Jag stöttar inte våldtäkt. Jag är värderingsneutral i de flesta frågor, men jag är emot våldtäkt. Om du läser följande text som att ens antyda att jag är för våldtäkt tillhör du med säkerhet den grupp människor jag skrivit denna blog för att vara en motvikt mot. Om man inte kan diskutera frågor utan att någon med ideologiska glasögon kliver in och börjar skrika känslor i kommentarsfältet blir det aldrig något gjort.

Det har skrivits spaltmetrar om våldtäkt i tidningarna. En massa människor har tyckt till om våldtäkter i allmänhet och en påstådd gruppvåldtäkt specifikt.
Jag förstår att det rör upp känslor. Jag förstår att ungdomar har bristande impulskontroll som en del i att de är just ungdomar.

Det jag inte förstår är varför fullvuxna människor diskuterar med sina känslor istället för relevanta argument. Och framförallt varför de har så bristande impulskontroll att de uppmuntrar till mord  av minderåriga (påstådda gärningsmännen) för att andra vuxna (domarna) vars arbete det är att tolka lagar och lyssna på bevis tycker annorlunda. Mordhoten kommer i lite olika former, bland annat genom att säga saker som "skottpengar" eller "ett öga för ett öga". Jag gissar iaf att de menar att begå våld, de kanske menar att ha gruppsex med pojkarna, men det verkar orimligt.

Såhär är det. (jag ska vara lite kategorisk, jag tillåter mig det emellanåt)
Våldtäkt är en typ av brott där handlingen i sig inte är olaglig, det är omständigheterna som gör det brottsligt.
Det saknas regelmässigt vittnen.
Det saknas regelmässigt teknisk (fysisk) bevisning (för att det begåtts ett brott, sex är ju lagligt).
Brottet är definierat av vad två eller flera personer tänkte, kände och ville i relation till varandra.

När en domstol ska ta ställning till ett åtal måste man fråga sig ett par enkla frågor:
1 Har handlingen ägt rum
2 Var det ofrivilligt.
3 Var båda parter medvetna om ofrivilligheten.
4 Förekom våld, hot om våld eller var situationen sådan att våld var en implicit del av situationen.

1: Detta är sällan ett problem, sex är ju inte olagligt.
2: Var det frivilligt: Omöjligt att bevisa. Offret säger en sak, men domstolen kan ju inte veta om det som sägs var sant då eller ej.
3: Var båda parter medvetna om att det var ofrivilligt. Detta är nästan alltid den svåraste biten, eftersom det bygger på att domstolen ett par månader efter händelsen ska bilda sig en uppfattning om vad personer kan ha vetat baserat på den information man har. Det är ett par berättelser från de inblandade, rimligtvis motstridiga. Kanske lite luddiga av alkohol, kanske inte. Spelar ingen direkt roll. Det blir en fråga om ord mot ord, nästan alltid.
4: Kan vi hitta tydliga tecken på att situationen var så hotfull att det i sig kan vara ett hot? Betedde sig eller sa någon något som kan tolkas som ett hot, och kan vi bevisa att det sades.

Som man kan se ovan är det inte okomplicerat att vara domare i ett våldtäktsfall. För de saker som går att bevisa är inte olagliga. Allt som tillhör den olagliga delen är sådant som till stor del bygger på vad offret själv tyckte i situationen. Och då är frågan: Hur vet vi om offret säger det offret säger för att det var vad som hände snarare än för att det just nu är en bra sak att säga?. Alla människor gör det man i situationen, givet sin information och sina värderingar uppfattar som mest gynnsamt. Så det är upp till rätten att bestämma sig för om man tror på vad offret säger eller ej. Och då spelar många faktorer ingen roll, det blir en fråga om värderingar, inte om bevis.

De som jobbat med barn, och förmodligen de flesta som träffat många nog vuxna vet att det är svårt att veta vem som talar sanning och om allt det de säger är sant. Om allt du har att gå på är EN berättelse som står i kontrast till en eller flera andra finns det två alternativ. Du tror på offret/den anklagade och dömer baserat på förtroendet för personerna. Det är inte särskilt bra, och leder till den statistik vi kan se kring vilka som döms och hur hårda straff de får- baserat på hur de ser ut. Läs mer om detta t.ex. här (länken öppnas i nytt fönster).
Om vi väljer det andra alternativet, att jobba med omständigheterna då måste du börja gissa och hitta på berättelser om världen runt omkring. Det är där det börjar bli extremt vanskligt, för om du fantiserar fritt kring omständigheterna är det en fråga om fördomar. Du använder DINA erfarenheter för att gissa kring hur en händelse utspelade sig. När du väl dömer, vad har du då egentligen baserat din dom på?

Så nästa gång någon åtalas (eller anklagas) för brott, fundera både en och två gånger innan du går till attack. Stötta det påstådda offret är alltid helt OK, men att hota de påstådda gärningspersonerna är det inte.